nytt

2015-06-07 - National Geographic

Idag beslutade jag mig för att testa lyckan så jag laddade helt enkelt upp ett bidrag till National Geographic Sveriges fototävling med temat "Mönster i naturen". Är du nyfiken på att se mitt bidrag? Kika gärna på sidan där kan du även betygsätta bilden om du vill och lämna en kommentar.

2015-06-06 - So this happend...

Oj ja vart ska jag börja!
Sedan sist har det hänt en hel del. Long story short...
Det började med att Aftonbladet hörde av sig till StyleRoom för att kolla läget i fall det var OK för mig att dom lånar en av mina trädgårdsbilder till deras nya site. Hell yeah! Så skoj att bli uppmärksammad. Efter det publicerades en av mina foton på den amerikanska tidningen Faerie Magazines Facebooksida och fick 8000 likes på två timmar. I dagsläget har den fått 21 687 gilla och 3672 delningar. 21 000 likes är så många att jag inte ens kan fatta det.
Kort därefter blev jag kontaktad av en konstintendent i Schweiz som undrade om jag ville ställa ut mina bilder. Att delta kostar runt 2500:- så jag går fortfarande och grubblar på om jag har den sortens pengar att satsa. Först ska jag framkalla bilder, sen skicka ner dom med bud då jag med största sannolikhet inte kommer kunna närvara och sen betala för att få hem eventuella bilder som inte blev såld. Blir en hiskelig sudd med cash. Frågan är om jag ändå skulle vara med och t om lyckas sälja en bild eller två om den inkomsten skulle uppväga utgiften?
Eller om man skall bara vara med ”bara för att ta chansen” och ”att få synas”? Grubblar vidare på det.

Vad hände sen? Jo sen publicerade StyleRoom en länk på deras Facebooksida från mitt album som ligger på deras site. Galet...känns som det händer så himla mycket just nu. Och jag är naturligtvis jätteglad! Lustigt. När man precis hade, nästan, gett upp det här med fotograferandet då händer det massor. Känns som om det kanske är dags att damma av kameran och inte ha den lagd på hyllan längre? Fånga dagen!

Yes!

2015-05-23 - Publicering på G

Nej men dra mig baklänges så roligt...fick ett mail här om dagen (icke spam) där StyleRoom hörde av sig!! Aftonbladet och StyleRoom har samarbetat under flera år. Snart kommer Aftonbladet lansera en ny digital inredningssite och där skulle de vilja använda en av mina bilder från mitt album. De kommer länka direkt till mitt album på StyleRoom från Aftonbladet. StyleRoom tycker det är kul att Aftonbladet uppmärksammat mitt album och vill bara säkerställa att användandet är ok från min sida. Hell yeah! Jätteroligt att bli uppmärksammad juh!

2015-01-01 - Nytt år

Nytt år...tänk vad snabbt 2014 gick ändå. Och tänk vad lite jag hunnit fotografera på sistone. Fick dock en oerhörd längtan här om dagen efter att sätta mig ner och redigera bilder. Har ett helt gäng sedan Greklandsresan i somras som både är rätt hyfsade och värd att göra något av. Två av bilderna hamnade i Portfolion. Det är två porträtt. Ett av en ung pojke som spelar en sorgsen melodi för växelpengar. Hans ledsna ögon fångade mig. Tiggeriet har varit ett av huvudämnena i var och varannan tidning på sistone. Alla har delade meningar...jag tycker synd om dom. Det kunde lika gärna varit jag ...eller du själv som befunnit dig i samma situation. Ingen mat, inga pengar, inget arbete i sitt land. Det andra porträttet är min gamle vän Makis som är något av en riktigt livräddare. Både av mig och alla hemlösa katter som strövar runt. Vi har det rätt bra ändå, vi svenskar. Även om de flesta av oss verkar missnöjd med det mesta. Hur som helst så är det 365 nya dagar och 365 nya chanser att ta tag i kameran igen.  Jag har saknat fotograferandet. Välkommen tillbaka skaparlust!

2014-03-10 - Höstsalong

Ibland blir man bara så inspirerad.
En internetbekant till mig tipsade om att Fotografiska skulle ha Höstsalong och att man kunde skicka in fotografier att ansöka med. Jag blev genast superinspirerad, vilket var rätt länge sedan...
Jag tog mig i kragen och samlade ihop sju stycken alster och postade på en CD-skiva som de önskade. NU håller jag bara tummarna att någon av mina foton får vara med. Jag skulle bli så stolt om jag kom med i Fotografiskas Höstsalongen! Den 18:e april får jag veta hur det gått. Håll tummar och tår för min skull.

2012-10-17 - Att släppa taget

Idag blev jag tvungen att ta ett svårt beslut...skulle han få stanna kvar ett tag till eller skulle jag våga släppa taget?
Jag hade funderat länge på hur det skulle kännas att inte ha honom kvar här längre...att inte se honom stå där på byrån inne i datarummet mer....att inte kunna ha möjligheten att fotografera analogt med hjälp av honom längre! Jag pratar om min gamla trotjänare, min Nikon F-401X som jag fotat flera tusen bilder med genom åren. En kamera som följt mig genom alla resor i livet från att jag började på gymnasiet när jag var 15 år gammal och läste foto för första gången till tiden jag bodde i Grekland och några år därefter. 20 år har vi haft tillsammans!
En gång för länge sedan, i tullen i Bulgarien blev han misshandlad...batteriluckan blev bortsliten och min enda utväg då var att tejpa fast luckan så gott det gick. Några år senare lossnade filmluckan, katastrofen var ett faktum. Mer tejp, som dessutom började bli allt mer klibbig att ta i ju längre tiden gick. Ljus som trängde in till filmen och förstörde bilderna...en efter en. Tillslut hamnade han på byrån och där har han stått. Pensionerad. Objektivet är för länge sedan sålt och att laga upp honom skulle kostat mer än att köpa en ny. Så idag var jag tvungen att ta farväl...kasta bort honom helt enkelt. Tillsammans med gamla ihopknögglade papper, några torkade blomblad i en gammal Lidlkasse ligger han nu för att få åka vidare till kamerahimlen. Sov gott min gamla Nikon...

2012-01-26 - Dags för ny utrustning

I eftermiddag tänkte jag besöka en av mina goda vänner som förutom att vara jättesnäll och trevlig, dessutom är ohyggligt begåvad vad det gäller datorer. Är det något man vill veta så kan man fråga honom. Just i det här specifika fallet så handlar det om att han skall hjälpa mig att ”plocka ihop” en dator på nätet. Jag har pratat lääänge om att skaffa en ny dator och efter diverse missljud som skvallrar om en eventuell hårddiskkrasch, plus extremt uttröttande seghet från den gamla har jag insett att jag inte kommer undan. Jag ger mig, jag skrapar ihop de pengar jag har och uppdaterar min utrustning. Dags att ta sig själv och sin dator in i 2000-talet.

2012-01-11 - Ett uppvaknande...

I helgen som var, besökte jag Fotografiska i Stockholm tillsammans med en god vän. Det hör inte till vanligheterna att jag befinner mig i Hufvudstaden allt för ofta, men den här gången var resan planerad och målet var att få gå på fotoutställningar för att finna ny inspiration till mitt eget skapande.
Sagt och gjort, lördagen den 7:e januari var det äntligen dags att få se Nick Brandt´s fantastiska utställning där underbara djurporträtt med enorm närvaro, fantastisk skärpa och detaljrikedom, skildrade en allt mer försvinnande djurvärld i Afrika. Som jag hade längtat! Utställningen gjorde mig inte det minsta besviken och jag kände att det inte var fel att ha höga förväntningar.
Efteråt när jag insupit alla magiska bilder från Nick Brandt var det dags att gå igenom den utställningshallen in till nästa för att se Aitor Ortiz strikta men otroligt inspirerande bilder på arkitektur som framhävts genom att hänga tavlorna i ett kolsvart rum med endast ett fåtal spotlights som lyste upp varje bild. Mycket fiffigt sätt att exponera den här sortens konst på måste jag säga, då all fokus och blicken garanterat drogs till bilderna och inget annat.
Icke att förglömma Margaret M. de Langes utställning ”Surrounded By No One” som skildrade känslan av vara omgiven av andra människor men ändå känna sig ensam. Råa, hårda bilder som i själva verket bara speglar det vanliga livet. Inget censurerat, inget tillgjort.
Efter dessa tre utställningar började jag ifrågasätta mina egna bilder. Kanske skall jag arbeta med dom på ett annorlunda sätt? Utveckla mitt bildspråk ytterligare, våga mer! Ja helt klart, så måste det bli om jag skall fortsätta med mina foton. Jag ser fram emot nästa tillfälle då jag får sätta mig ner och arbeta med redan befintliga bilder som just för tillfället bara ligger på hårddisken och väntar på att tas om hand om.
Vi var även till Liljevalchs som visade utställningen ”Helvete” som bjöd på en hel del intressanta inslag. ”Helvete” är en utställning där konsten är ömsom het och flammande vild, ömsom intensivt djupborrande ned till smärtpunkten. Helvete handlar om det mörker som konsten ständigt återkommer till, från det romantiska 1800-talsmåleriet till vår egen svenska och internationella samtidskonst.
Maria Miesenberger fotografiska serie Sverige/Schweden lämnade ett starkt intryck på mig där hon bearbetar amatörfoton från familjealbumet och den egna barndomen. I projektet syns hennes skarpa blick för familjens ritualer och rollspel men framför allt är det melankolin som är ständigt närvarande, doften av tid som flytt, svärtan som påminnelse om det försvinnande in i glömskan som väntar oss alla. Till en början ser bilderna inte så märkvärdiga ut…vanliga svartvita, traditionella familjealbumsbilder. Men om man tittar en stund så märker man rätt snabbt den svarta figur som ersatt varje person i bilderna. En svart, anonym figur, inget ansikte, inga händer, ingen kropp…inget alls. När man sedan inser betydelsen och budskapet i bilderna grips man av en oerhörd obehagskänsla. En känsla av att man själv en dag skall dö, lämna detta liv… och troligtvis bli bortglömd. En i mängden. En person på en gammal bild, som ingen minns.
Marcus Larsons spektakulära oljemålning i jätteformat som föreställer en ångbåt som står i lågor lämnade mig inte heller oberörd. Jag älskar traditionella oljemålningar och dramatiken och intensiteten i motivet är verkligen fängslande. Larson är en av Sveriges stora romantiska målare och motivet målades redan 1859. Underbart att få se en äkta oljemålning med sprucken fernissad yta! Vilken känsla! Och vilket format!
Cindy Sherman hade ett alster med som till en början och på långt håll såg ut som en vacker undervattensbild med anemoner. Vid en närmare titt insåg jag rätt snabbt att ”anemonerna” jag tidigare sett i själva verket var små pälstussar med ruttnade kött och spyflugor på. Förruttnelse, död och förgänglighet… en stark bild som speglar Shermans filmiska sätt att porträttera livet på.
Hans Jörgen Johansens bildserie ”Vanitas” fängslade och fascinerade … dimhöljda romantiska, ensliga bilder som i själva verket är storslagna fotografier av mögelhöljda landskap där bl a Louis Vuitton- och hundtandsmönster träder fram i matrester som lämnats till förintelse. Väldigt spännande tänk och annorlunda upplägg till motiv. Här snackar vi att tänka utanför boxen… tänk att mögel kunde vara så vackert.
Francisco de Goyas verk är som alltid rätt föreställande. Ja jag hittar inget bättre ord för det hela än just föreställande. Den här gången i form av kopparetsningar som vittnade om gångna tiders sätt att avrätta och terrorisera människor på. Sviten kallas för ”Krigets fasor” och etsades redan på, 1810-1815. Groteskt men sanningsenligt.
Besöket på Fotografiska och Liljevalchs gav mig helt klart ett uppvaknande och mersmak. Jag kommer återvända, det känner jag… riktigt snart…och samla mer inspiration!

2011-12-31 - Gott Nytt 2012!

Ett riktigt Gott slut på 2011 och en god fortsättning på det nya året tillönskas alla kunder och besökare hos anntherese.se.
På återseende!

2011-12-15 - Julkort

Idag satte jag mig ner och skrev några julkort. Det var länge sedan det blev några handskrivna kort. Efter att jag fått en julhälsning via mailen med en animerad bild i tyckte jag det var dags att ta upp den fina traditionen med riktiga papperskort som skrivs för hand och skickas via traditionellt postbud.
Julkort…det första sägs ha skickats redan i början av 1880-talet och sägs vara startskottet på både det ena och andra i Sverige. Julkortet är äldre än traditionen om julgranen t ex. Man överlämnade korten personligen. Det är skillnad det mot dagens julstress och hysteri. Om man vill att julkorten skall komma fram i tid skall man posta dom senast den 16.e december. Världens minsta julkort sändes till prinsen av Wales 1923. Kortet var ett risgryn och förutom adressen hade avsändaren även lyckats få dit en hälsning och en handtecknad bild. Världens största julkort sändes 1968. Det var 9 600 meter långt och vägde 2 ton! Hälsningen kom från hemvändande amerikanska soldater och var ägnad till kamraterna i Vietnam. Den levererades i form av en pappersrulle med specialchartrat plan. Personligen skickar jag julkort med tomtar på. Inga märkvärdigheter. Hade jag haft barn kanske ett porträtt hade suttit fint istället?
På stan ser man stressade människor som letar den perfekta julklappen, handlar tonvis med julmat, skyndar sig hem för att städa, baka, pyssla….julen närmar sig med stormsteg! Vi drömmer om en vit jul, men någon snö har vi knappt sett skymten av här uppe i Hälsingland, i alla fall inte nära kusten, än så länge. Spelbolagen säger att det skall bli en grön jul, iaf om man skall tro på oddsen. Och vad gör det egentligen om det är snö på marken eller inte?
Ja jag vet att snö hör till julen…för julstämningens skull. Men är det bara snö som behövs för att känna av julstämningen? Om man stressar runt som en galning missar man ju hela delen då man egentligen bara skall gå runt och mysa och längta. Det är inte många som verkligen tar tillvara på tiden innan jul.
Hade det legat ett fint täcke med trolsk nysnö över nejderna hade jag troligtvis tagit med mig kameran ut en sväng och förevigat. I år kan man ju inte skylla på att det är för kallt ute heller som en ursäkt till att ha kameran nedpackad i kameraväskan över vintern. Jag vill passa på att önska er läsare en riktigt fin 4:e advent nu till helgen…på återseende!