nytt

2009-11-08 - Flytt

Sitter på jobbet just nu. Mitt i flyttkaoset med kartonger överallt i nya huset känner jag att jag måste skriva en liten rad här, trots avsaknaden av nya uppladdningar och alster på sistone. Vi har som sagt flyttat in i huset vi köpt. Därmed har vi även gjort en sk blogg för vänner och bekanta som vill följa oss och vårt arbetet med det vi gör med vårt hus. Där hamnar en och annan bild numera på heminredning, renovering, förbättringar, trädgården och lite av varje.

Internet har vi inte fått igång ännu. Vi skall ringa leverantören imorgon så att ”ordningen blir återställd” till det normala igen. Sen kan man ju om man vill iaf skriva en och annan rad hemifrån och ladda upp lite foton då och då igen. Imorgon får vi hem en ny familjemedlem dessutom. Katten Spöket 5 år, flyttar hem till oss. På återseende!

2009-10-26 - 4 fototävlingar

Jag har skickat in ett bidrag till Svenska Båtunionens fototävling. Jag har hittat en tävling där jag tänkte prova lyckan för att se hur långt min bild kan gå. Temat är "Familjens båtliv".  Jag valde att skicka in en bild på båtar som ligger i hamn under natten. Kallade den för "I hamn" - Sovande båtgäster... Även en familj till sjös måste väl sova då och då? På Svenska Båtunionens hemsida, Båtliv.se kan du nu se mitt tävlingsbidrag i den pågående fototävlingen. Rösta mer än gärna! Till tävlingen »

Jag har även skickat in tre bidrag till Prime Time Magazines fototävling. Man kan vinna priser med sin bästa semesterbild. Man kan skicka in sin vackraste, roligaste, konstigaste, sötaste, häftigaste eller helt enkelt bästa bilden på sin semester. Alla kan vara med, oavsett var man haft sin semester.

Passade även på att skicka in två bidrag till fototävlingen på Kalimera.nu. Bidrog med bilder till kategorin "Mitt Grekland" och "Dörrar". Ska bli skoj att se vad som händer. Skulle ju vara döskoj att bli utsedd till en av årets bästa Greklandsfotografer.

Sen har vi ju alla bilder jag skickat in till Metro Photo Challange får se hur det går där.

2009-10-23 - "20 One" fick besöksrekord

Idag är det sista dagen för utställningen. Jag plockade ner tavlorna redan igår. Många har besökt utställningen under de här tre veckorna som gått. Lite trist dock att kuriren inte orkade komma och skriva några rader om det hela i tidningen. Det var tydligen bara en utställning innan som dom inte infunnit sig på själva vernissagen. Jag måste vara den enda utställaren hittills som inte fått någon publicitet alls genom den lokala tidningen. Surt! Hur som helst… jag kan inte klaga. Nu känner de flesta här omkring till att jag fotograferar iaf… och det kanske i sin tur leder till nya projekt och möjligheter. Jag har fått en chans att ”presentera vem jag är som fotograf” och det var hela syftet med att börja med att ställa ut en massa blandade alster. Nästa gång får jag försöka mig på ett tema.
Många har undrat hur allting gått. Och jo, det har gått bra. Ingenting sålt dessvärre. Å andra sidan kan jag förstå att folk inte vill lägga pengar på tavlor i dagens läge då så mycket pengar behövs till allt möjligt annat. Om den övre societeten hittar till min portfolio en dag så kanske man kan lyckas sälja en och annan tavla förhoppningsvis. ”Vanliga” Svensson hade inte råd med en 1000-lapp för en inramad A4 förstoring. Inte ens med tanke på att julen snart är här och de flesta tavlorna passar ypperligt som julklapp.
Men inte gråter jag för det. Man kan knappast säga att utställningen blev misslyckad bara för att man inte sålt någonting. Jag hade nog flest besökare av alla som ställt ut hittills iaf verkar det som och många sidor i gästboken blev skrivna av både äldre så som yngre. Några hade besökt utställningen flera gånger t om. Det måste väl ändå räknas som att utställningen ”20 One” fått godkänt?

2009-10-22 - Tävlingsregler i fototävling

Åh jag blir nästan lite arg då jag kikar runt på alla bidrag som skickats in till Metro Photo Challangetävlingen och som gått vidare som finalist. I tävlingsreglerna står klart och tydligt att bidragen man skickar in skall vara fotat i en stad någonstans i Sverige vilket inte ens en tredjedel av alla som bidragit med bilder verkar ha förstått. Dessutom står det att läsa i reglerna att tävlingsbilderna skall vara digitala. Manipulerade bilder är ej tillåtna. Med manipulering menar dom bearbetning av bild. ex. att ta bort eller lägga till föremål i bilden eller att sammanfoga flera bilder till en. Att tävla med manipulerad bild leder till diskvalificering av fotografens samtliga bilder samt uteslutning I framtida tävlingar. Det är tillåtet att ändra kontrast, beskära, ta bort färg (göra bilden svart/vit) samt lägga en ram runt bilden. Jag har sett många bilder med förvrängda färger t ex…är inte det att manipulera bilden? Jag skickade in bidrag där knappt någonting är ändrat efteråt på bilden. Det jag gjort är att justera kontrast, nivåer en smula och i värsta fall lagt på ett stänk skärpa. Nä jag tror faktiskt inte att just den här tävlingens tema passade mig speciellt bra och inte heller juryns smak. Skam den som ger sig, jag skall leta reda på andra tävlingar med mer min typ av bilder i. Det var iaf skoj att testa en gång att vara med även om det, troligtvis, inte kommer ge så mycket mer än ett par kommentarer från andra tävlande.

2009-10-17 - Metro Photo Challange

Idag kom jag äntligen in på kontot igen på Metros fototävling. Fick ett supportmail från någon enegelskspråkig person med ett nytt lösenord i. Testade och voilá så kunde jag logga in igen. Laddade upp några bilder till de tre olika kategorierna Människor, Platser och Klimatförändringar. Eftersom jag har rätt så många manipulerade bilder så kändes det inte som om jag hade allt för många bilder att välja mellan…men fick tillsist ihop tre bidrag till varje kategori. Har fått ett par kommentarer till några av bilderna redan. Alltid skoj att se vad folk tycker om det man laddat upp. Jag har väl inte direkt några förväntningar att mina bilder kommer gå speciellt långt i just den här tävlingen, men det är ändå rätt spännande att se om någon tycker man tolkat budskapet bra osv. Nu lämnar jag mina bidrag där dom ligger och lämnar det hela åt ödet. Gå gärna in och skriv en kommentar till någon av dom i fall du känner för det. Mina bilder hittar du om du kikar här: www.anntherese.mpchallenge.com

2009-10-15 - Urban Jungle

Idag när jag skulle gå in på Metros fototävling för att ladda upp mina bidrag funkade inte inloggningen. Jag skickade efter ett nytt lösenord eftersom jag trodde jag skrivit in fel, men jag är rätt säker på att jag inte gjort det. Jag provade det nya lösenordet, men det står fortfarande att det är fel lösenord. Provade att skicka efter ytterligare ett lösenord. Testade men inget funkade. Bilderna skall laddas upp innan den 18:e oktober om man ska ha chansen att hinna vara med. Stor risk att han jag mailade som står som kontakt på sidan, hinner återkomma innan dess med hjälp. Måste nog konstatera att denna fototävling kommer gå mig förbi utan att jag hinner vara med. Känns verkligen jättetrist när det är den tekniska biten som ska krångla på det här viset.

Verkligen jättetrist som sagt. Men det här kanske inte riktigt var min "cup 0f tea" att skildra "The Urban Jungle"...storstäder, klimatförändringar osv.

2009-10-14 - Rösta på mina bilder!

Hej, jag har precis gått in i Urban Jungle i Metro Global Photo Challenge. Här är mina foton. Jag är tacksam för dina kommentarer. Tack!

2009-10-12 - Ett tecken på att något var på riktigt

Ibland är det svårt att titta på gamla fotografier som man sparat insatta i rader av album. En del bilder visar tider då alla var glada och då goda tider rådde, tider då släkten samlades om somrarna, tider då barndomsvänner fortfarande hade kontakten med en eller gamla pojkvänner man tillbringade månader och år tillsammans med, men som för länge sedan glömt en och gått vidare. En del bilder får en att må bra andra mindre bra. Mest är det sorg, saknad och kärlek jag känner då jag tittar i alla album, men då och då smyger sig även känslan fram av att känna sig sårad, ledsen och bitter. En barndomsvän t ex är kanske inte längre är en vän pga olyckliga omständigheter.

Jag spar alla mina bilder – har svårt för att kasta bilder överhuvudtaget oavsett om personen på bilden finns i livet eller inte. Jag har ett par bilder sparade av min barndomskamrat. Hon ler stort på bilden jag håller framför mig. Det känns jobbigt att titta på de här bilderna idag. Vi har ingen bra kontakt längre då hon helt plötsligt beslutade sig för att bryta kontakten med mig pga ett trassligt förhållande till sin man och sina barn. Vi lekte jämt. All tid som fanns egentligen…sommar som vinter, och var vänner. Vi var vänner långt in i vuxenlivet. Nu känner jag mig sårad och arg pga hennes beteende och vill helst av allt bara bläddra förbi bilderna och inte lägga mer energi på det hela. Vem kunde tro att allt skulle bli så här när vi blev vuxna?

Jag har några bilder på min yngre kusin som gick bort när han var i 20 års åldern. Jag minns alla gånger vi träffades hemma hos farmor på sommar och vinterloven. Vi hade alltid roligt och lekte tillsammans även om jag var 6 år äldre. Jag saknar honom enormt mycket. På en av bilderna sitter vi i en karusell på Gröna Lund, en annan står vi nere vid sjön och fiskar tillsammans med farmor vid hennes hus. Inte hade jag trott att han skulle gå bort så tidigt. Det var ju liksom han och jag som skulle växa upp tillsammans och bli gamla ihop i den här släkten. Han var egentligen mer som en lillebror än en kusin. Jag älskade och älskar fortfarande min lilla kusin.

En del bilder jag har sparat är bilder på min pappa. Även han har gått bort…han var alltid snäll emot mig. Vi brukade åka och fiska tillsammans om somrarna. När han dog kunde jag inte titta på bilder där han fanns med på flera månader. Nu kan jag dock se på dom utan att börja gråta, men det känns ändå ofantligt overkligt att bilden föreställer någon som stått mig nära men inte finns längre. På något vis är den här bilden det enda beviset jag har för hans existens. En del av mig, mina rötter och mitt arv.

Det känns overkligt… jag har bilder på min farmor som blev 88 år gammal. Jag passade alltid på att försöka ta en del bilder då jag träffade henne. Jag ville ha minnen kvar den dag hon gick bort. Hon hade så vackert vitt hår och hennes gamla händer visade spår av hårt arbete. Min farmor har mer eller mindre alltid varit min mamma. Det var hon som tog hand om mig, förutom mina fosterföräldrar, då mina biologiska föräldrar inte kunde…jag har så många minnen av min tid tillsammans med farmor. Jag har förstorat en bild av henne som jag skall sätta upp på väggen i det nya huset. Bilder på farmor är enbart bra minnen och bilder på henne kommer jag alltid bli glad av att se på. Just nu är hennes bortgång allt för ny och att titta på bilderna känns mest smärtsamt. Jag saknar henne så hemskt mycket.

Några bilder jag har är bilder av en pojkvän jag hade i fem år. Vi bodde tillsammans och hade en lägenhet ihop. När vi skiljdes åt var vi vänner och allt kändes helt ok. Han brukade alltid stötta mig och var väldigt omtänksam. Vi hördes några gånger efteråt men det hela har väl mer eller mindre runnit ut i sanden. Känns sorgligt att titta på bilderna när man vet att man skiljdes åt utan agg mot varann och nu inte hörs överhuvudtaget numera. Jag saknar den kontakten emellanåt. Det känns som en god vän jag förlorat.

Sen har vi alla de gamla svartvita och gulnade foton jag sparat som avbildar gamla släktingar från långt tillbaka i tiden. Släktingar jag knappt träffat eller som jag enbart har minnen till ifrån de bilder jag kan kika på i fotoalbum. På en bild sitter min biologiska mor på sin balkong och röker, tillsammans med en hund vars namn är det enda jag minns, trots att både han och jag sades vara bästa vänner när jag var liten. Några andra fotografier visar min mormors far som bodde i Finland. Hennes far finns avbildad på ett otal bilder. Jag låter dessa ligga för sig själv, förvarade i en folder gjord av skinn införskaffad på en resa som min mor och far gjorde till Las palmas på 80-talet.

Vilka var de här människorna egentligen?

Jag har säkert 3000 bilder i album fotade med analog kamera. Önskar att jag kunde slänga bort några av dom, men på något vis är det ändå ett tecken på att något var på riktigt… att något fanns…i verkligheten.

2009-10-06 - Vernissage

Igår kväll hade jag vernissage för min första alldeles egna fotoutställning "20 One" som består av 21 alster som skildrar speciella miljöer och ögonblick från runt om i världen.
Störst besökarantal var mellan klockan 18-19 då det kom en hel del folk. Besökarna boktavligt strömmade in redan klockan 18. I början blev allt lite kaotiskt då inte nummerlapparna fanns uppsatta intill alla bilder, men det löste sig efterhand, samtidigt som päroncider dukades upp och serverades med ett glatt leende på läpparna. Allt som allt kom det mellan 40-50 besökare vilket jag tycker var jättebra! Jag som var så nervös att ingen alls skulle komma. Det var tydligen besöksrekord i Galleri Drömverkstan under en och samma vernissage! Jag bjöd på alkoholfri päroncider och salta pinnar plus potatisskruvar som tilltugg. Många som kikade gillade naturmotiven och det kändes ändå som om nästan alla som kom ner och kikade hittade ett eller flera motiv dom gillade lite extra mycket. Det verkade som om mina bilder attraherade allt från små barn till äldre kvinnor och män, det känns skönt att kunna nå fram till en så pass bred publik ändå. Flera av besökarna tog visitkort som jag lagt ut. Hoppas någon av dom kikar lite extra här på hemsidan eller vill anlita mig för något speciellt fotoprojekt i framtiden.

Även Aktivitetshusets kock tog sig tid en stund för att kika lite...och äta några salta pinnar. T om sambon fanns på plats, trots märkliga arbetstider, för att kika runt lite på bilderna. Flera av besökarna kom med blommor, vilket jag uppskattade jättemycket. Hade liksom inte räknat med att få något utan var mest bara jätteglad att så många tagit sig tid att komma ner för att kika på mina bilder. Blev rätt paff faktiskt när den första av alla stack fram en blombukett till mig. Cidern vi bjöd på tog slut rätt snabbt...alla smaskade på potatisskruvar, salta pinnar och kommenterade, diskuterade och analyserade fototavlor kors och tvärs. Jag känner mig jättenöjd med hela tillställningen. Många pratade om speciella tavlor som var lite extra intressant. Kanske en och annan tavla blir såld under de här tre veckorna som bilderna kommer att hänga till allmän beskådan?
Gästboken användes flitigt vilket jag tycker var extra roligt. Det är skoj efteråt att kunna se vilka som besökte utställningen och läsa vad de tyckte. Vernissagens yngsta besökare Erik, 5 år kikade intresserat runt på alla bilder samtidigt som han släckte törsten med lite alkoholfri päroncider. Missade du vernissagen och vill se bilderna? Kom in till Galleri Drömverkstan i Verkstäderna, Söderhamn. Öpperttider är: Måndag kl 10.00 - 21.00, Tisdag & Onsdag kl 10.00 - 16.00, Torsdag kl 10.00 - 21.00, Fredag 10.00 - 12.00

Även sambon fanns på plats och kikade...

Första timmen var det många som dök upp

Även husets kock tog sig en kik nere i galleriet

Flera av besökarna kom med fina blommor

Besökare

Besökare som kikar på alla fototavlor

Fototavlor

Gästboken utnyttjades flitigt

Utställningens yngsta besökare

2009-10-05 - Ikväll är det dags… vernissage!

Känns jättespännande och jättenervöst. Tänk om absolut ingen kommer och tittar på utställningen! Vore ju ytterst pinsamt. Nere på stan såg jag att en del av planscherna jag satt upp, slitits ner och slängts på gatan. Känns ju inte speciellt uppskattat att försöka berika Söderhamn med lite kultur direkt.
Jag har varit användare på fotosidan.se ett antal år. Det här är första gången jag utnyttjat deras kalendariumfunktion. Får se om dom godkänner inskicket om min utställning och den hinner komma ut i tid på deras sida. Vore skoj om fler fotointresserade kunde besöka utställningen under de tre veckorna den kommer att pågå.
Kunde knappt sova inatt… drömde de mest konstiga saker om vernissagen. Ska hem en sväng efter jobbet och hämta lite tilltugg och dryck som jag tänkte bjuda på ikväll. Ska försöka hinna med att äta något själv innan också hade jag tänkt. Hängningen av tavlorna här om dagen gick smidigt, snabbt och var ju kanonenkelt. Galleriet hade en list med en ispikad spik i som man hängde tavlan på, sedan måttade man upp hur högt tavlan skulle hänga och efter det krokade man av tavlan för att markera med spiken vart nästa spik skulle sitta. Hur enkelt som helst att hänga upp tavlorna på samma höjd. En så enkel uppfinning men så smart!
En del arbetskamrater har smygkikat på utställningen och en av kommentarerna var: - Jag blev överraskad, på ett positivt sätt. Galleriet tyckte det blev en fin utställning. Känns alltid lika skoj att höra att andra uppskattar ens foton.
Ikväll ska sambon få uppgiften att dokumentera utställning och vernissage. En och annan bild kommer garanterat upp här i nyheterna efteråt. På återseende…