nytt

2009-07-29 - Worldfolio - foton från världens alla hörn

Det har blivit en hel del resor genom åren eftersom att fotografera och resa är två av mina absolut största intressen. Dessa går ju dessutom förträffligt att kombinera. Välj ett mörkmarkerat område på kartan för att se bilder från just det landet. Ser du någon speciell bild du vill beställa eller kommentera, besök gärna min gästbok. Bilder från senaste resan i Kina är upplagd. Fler kommer allt eftersom. Mycket nöje!
Kika i worldfolio
»

Worldfolio - photos from all over the world
I have travelled a lot these past years since travelling and photography is two of my main interests in life. They are also two terrific interests to combine. Choose a dark coloured area on the map to see some pictures from this country. If you see a picture you like to comment or to order, please visit my guestbook. New pictures from my last journey in China are visable. More pictures to come. Enjoy!
Have a look right here
»

2009-07-10 - Boarding

Dagen D är idag eller dagen K kanske man hellre skall säga, K som i Kina.
Idag bär det nämligen av till Kina. Vi lyfter från Arlanda vid sjutiden ikväll och är framme ca 8 timmar senare i Beijing. Vi kommer ha ett fullspäckat schema ända från att vi kliver av planet tills vi åker hem igen 14 dagar senare. När vi kommer fram är det lunch som gäller. Det kommer bli mycket intressant att se om jag fått i mig någon mat alls under resan. Provade igår att äta med pinnar här hemma för att känna på hur det kommer vara. Kan ju inte säga att det gick speciellt bra direkt, men skam den som ger sig. Kramp i handen och en halvtimme senare konstaterade jag att maten kallnar väldigt snabbt då man äter med pinnar som orutinerad. Dessutom är det ingen risk att jag kommer äta för snabbt då det tog en hel evighet att få i sig några slibbiga pastabitar med skinksås. Det är med viss ironi jag hoppas på att dom serverar mycket torr mat utan såser som försvårar det hela med att äta med pinnar. Å andra sidan hur stor kulinarisk upplevelse skulle det bli?
Batteriet till kameran jag köpte verkar funka som det ska.
Däremot märkte jag att min bärbara hårddisk jag haft nu i ca två tre år pajat. När jag var i Grekland i somras så märkte jag att några av filerna gått sönder vilket ledde till att en del foton inte gick vare sig att se eller använda. Igår kväll tog jag fram hårddisken och skulle formatera den. I slutet av processen kommer det upp ett meddelande om att det inte gick att formatera klart hårddisken. Jag provade med att sätta i ett minneskort i den för att ladda över några bilder och se om den tog emot bilderna. En fin liten ikon med texten ERR kom upp på displayen. ERR kan man ju bara tolka som en enda sak. Jag packade ner hårddisken i kameraväskan som får stanna hemma och övergav snabbt idén om att ha den med mig på Kinaresan. Den känns inte speciellt pålitlig. Det här är ju The Kinaresa om du förstår vad jag menar?
Nu har jag två stycken minneskort att använda mig av med 16GB på vardera. Om jag fotar i RAW och den upplösning jag har inställt på nu i kameran så rymmer vardera kort ca 600 bilder. Det är 1200 bilder på en resa. Hoppas verkligen jag inte behöver mer utrymme. Jag har iofs några gamla kort med 265Mb på som jag får använda i nödfall. I Skottland blev det ca 1200 bilder och jag ser det inte helt omöjligt att det blir så nu också. Allt beror naturligtvis på hur mycket tid man har på varje ställe och om guiden tar hänsyn till att det följer med fotoentusiaster som jag.
Nu överger vi alltså Sveriges pågående busväder för två veckors monsun i Kina. Lördagen skulle börja med 30 grader varmt och regnskurar som skulle följas av 36 grader dagen efter med åskskurar på söndagen och måndagen. Vem vet, jag kanske kommer hem med en hel drös med foton på blixtar och åskväder?
Snubblar vi över något Internet under tiden vi är borta så skriver jag en rad här i ”bloggen” om vad som händer. Annars kommer jag garanterat att skriva ihop en sammanfattning av resan när jag kommer hem igen. Plus att publicera lite bilder naturligtvis.

På återseende!

2009-07-06 - Uppror, blodbad och översvämning!

I Södra Kina drabbas människorna just nu av en massiv översvämning – den värsta på 10 år sägs det. Flera tusen har tvingats fly och en damm är på bristningsgränsen. I en annan del av landet i Xinjiang i nordvästra Kina pågår blodigt kaos i form av ett uppror där människor bland annat kastar sten på varann och slåss med knivar. Det är inte för intet som man börjat känna sig en aningen nervös inför Kinaresan som stundar. I en del av vår rundresa ingår nämligen ett besök i en av de sydligare provinserna. Vi ska ut och åka båt på Li floden vid ett tillfälle… kan ju tyckas rätt ironiskt då det säkerligen finns massvis med extra vatten där. Jag ringde resebyrån idag och kollade läget. Enligt dom skall inte vår resa påverkas något av det som pågår just nu.
Här om veckan beställde vi batterier från ett ställe på nätet som heter 24.se men jag kan inte direkt rekommendera dessa efter den ”service” vi fått. Priset var kanonbra… dessvärre kom batterierna i ett skick som inte fungerade. Vi laddade batterierna bäst det gick men efter en kort stund så visade indikatorn att batteriet var fulladdat. Med en kort stund menar jag endast några minuter. När vi sedan satte i batterierna i kameran så blinkade batteriindikatorn att batteriet ändå var slut. Det gick helt enkelt inte att lada batteriet fullt. Vi reklamerade batterierna och fick ett antal mail tillbaka. Det verkade nästan som om det var olika personer som svarat på mailet. Texten var minst sagt förvirrande och en aningen motsägelsefull. I ett mail stod det att 24.se kunde konstatera att det var något fel på just den försändelsen med våra batterier och att dom hade testat dessa och såg att något var galet. I nästa mail stod det att dom inte kunde hitta något fel på batterierna när dom testade de vi hade reklamerat. Det slutade hur som helst med att vi fick pengarna tillbaka. Ska gå och införskaffa ett extra batteri till kameran idag. Expert har lagt undan ett originalbatteri till min Nikonkamera. Runt 700:- skulle det kosta.

2009-07-04 - Lettland

Det har varit lite stiltje på sistone i ”bloggen”…men det beror enbart på att jag helt enkelt mest varit runt och fotat en hel del. Här om dagen, närmare bestämt torsdagen den 2:a juli åkte jag och sambon över till Lettland med en 40-timmars kryssning. Vi kom hem idag den 4 juli, fullt nöjd med vad vi upplevt och hunnit se på den lilla stund vi befann oss där på andra sidan Östersjön. Hela fredagen ägnade vi i stort sett till att gå runt inne i Riga. Måste säga att Riga är en dröm för alla arkitekturintresserade människor. Ett måste med andra ord. Det finns precis hur många vackra hus som helst där och alla i olika tänkbara stilar - allt från det modernaste modernt till jugend och andra påkostade stilar. Jag som älskar slitna och gamla hus hittade några guldkorn där jag minst anade det, men för det mesta kändes Riga uppfräschat och renoverat upp till tänderna. Jag tyckte det var svårt att föreställa sig att det en gång i tiden var vodka under vintern som gällde för att inte frysa ihjäl här och att Lenin och Hitler styrde och ställde i landet. Stan kryllar numera av moderna affärer, katedraler, caféer och en och annan Statoil. Människorna ser välmående ut och en och annan nyrik människa körde förbi en med sin dyra bil samtidigt som kvinnor i stilettklackar trippande förbi en på gatan. Höjdpunkten på resan var den mycket humoristiska kvinnliga guide som förgyllde vår sightseeingtur med diverse roliga och halvt sarkastiska skämt om bl a politiken och försvarsmakten i landet. Hon sa något roligt jag tänkt citera.

"Det är inte lätt att vara Lett, men ballt att vara Balt."

Det blev några hundra olika bilder ifrån Riga allt som allt. Jag har påbörjat processen att kika igenom alla lite smått. Helgen innan den här var vi till Furuvik och spenderade en hel dag där i solskenet, fotande allehanda djur. Lemurerna blev snabbt självklara favoriter då dom posade sittande både på marken, på ett hustak och en och annan björkgren.

2009-06-16 - Förstoringar levererade från labbet

Idag damp beställningen från labbet ner i postlådan. Resultatet blev ok med blandade känslor. Återigen kommer det självkritiska jaget klampande med pekfingret och ser små detaljer och annat som inte bör vara med i bilden och som syns mer nu då bilden är förstorad. Lite mer skärpa på vissa områden och en aning mer färgstyrka i bilderna sedan skulle jag nog kunna säga att jag är nöjd. Funderar på att sätta ihop en beställning till med bilder som jag skulle vilja ha med till utställningen. Kanske känns lättare sedan att sätta ihop något som funkar tillsammans om man har alla bilder printade och liggande framför sig?
För några år sedan hade jag inte vettet att fotografera med RAW, och visste knappt för den delen vad det var förrän jag hade gått fotoutbildningen, och det får jag sota för nu när jag ska framställa fler bilder. Allting är ju fotat i jpg innan jag visste vad RAW gick ut på. Sucka högt! Dessutom fattar jag inte varför jag inte sparde en psd-fil eller liknande i originalstorlek? Jag har drivvis med bilder som är fixade och klara, alla i filer anpassade med storlek för att visas på webben men inte för tryck. Jättesmart, verkligen…NOT! Men det är väl bara att bita i det sura äpplet och sätta sig och göra om alla bilder som de skall vara. Tack och lov var jag iaf inte så dum att jag sparade över originalfilen… så lite hopp finns det ju iaf. Man lär av sina misstag som det så välbekant heter.
Fick en beställning på en av mina foton för en tid sedan. Känns skoj! Bilden föreställer en korp som skall packas ner och skickas till Holland nu i dagarna. Roligt att ens förstoringar sprids över världen. Jag har en även en bekant i USA som ville ha foton att pryda sitt nya hus med. Får se om han hittar något han gillar. Förhoppningsvis har även han någon bekant som gillar det dom ser och vill ha förstoringar. ”Mun-till-mun”metoden sägs ju vara den bästa marknadsföringen.

2009-06-13 - Kalibreringscirkus!

Igår var lite av en tung dag vad det gäller fotoframställandet.
Jag fick för mig att ladda ner ett gratisprogram vid namn Calibreze för att kalibrera min skärm. Av någon anledning har jag fått för mig att min skärm inte är riktigt som den borde vad det gäller färgåtergivningen.
Jag installerade programmet och drog igång cirkusen. Ja precis, du läste rätt… cirkusen! Programmet hade tre steg som man skulle rätta sig efter. Det var inga direkta bekymmer att göra det som stod – det var inte förrän efteråt jag insåg vad jag ställt till med… eller som jag vill se det… vad det jäkla programmet som hade ”kalibrerat” min skärm ställt till med. Resultatet blev förskräckligt rent ut sagt! Alltid som var grått innan blev rosa och orange.
Provade att kalibrera om igen men samma resultat. Det slutade med att jag satte mig och grät en skvätt när jag insåg att det inte gick att återställa det hela ens till den ICC-profil jag använt innan. Nu hade helt enkelt hela skiten ballt ur tänkte jag. Jag använder adobeRGB1998 men hur jag än försökte återställa det hela till den ursprungliga profilen så blev allting lika rosa och orange efter att jag använt det förbannade programmet.
Efter diverse hysteriska utbrott och en och annan tår beslutade jag mig för att skita i allt, bokstavligt talat. Jag slog igen dörren till mitt sovrum och la mig i mörkret och funderade en stund. Jag blir ofta riktigt förbannad och trött på allt vad det gäller dessa tekniska apparater och då speciellt datorer. Gör de någonsin helt vad man vill dom skall göra? Nej naturligtvis inte, människan har ju uppfunnit dom och ingen har väl anklagat människan för att vara speciell smart på sistone, miljöförstöring och allt vad det är. Fast det är en annan historia.
Jag har för något år sedan införskaffat en Spyder, en riktig kalibrator. Jag har faktiskt, och jag skäms för att säga det, bara använt den vid ett fåtal tillfällen innan. Nu bestämde jag mig i alla fall för att leta fram den ur gömmorna och ge det hela ett försök till. I med kalibrator och program på skiva och sen tog det kanske inte mer än 10-15 minuter innan jag kunde konstatera att all äcklig rosa och orange färg äntligen försvunnit. Calibreze avinstallerade jag med detsamma… vad som hände efter jag använt min Spyder är dock ett litet mysterium. Nu tycker jag att alla bilder tappat kontrasten och ser dassiga ut istället. Allt ser lite grått ut i de mörka partierna. Å andra sidan kanske det verkligen är så bilderna ser ut som jag framställt tidigare då skärmen trots allt inte var speciellt bra kalibrerad. Mitt i all förtvivlan kom jag fram till att jag skulle ställa in utställningen. Det kändes helt enkelt inte riktigt att på måfå framställa bilder som man betalar otaliga summor pengar för och sedan få tillbaka från labbet med defekt resultat. Igår kväll hade jag beslutat mig – fullt ut, att ställa in utställningen och göra den vid ett annat tillfälle istället. Jag kände att tiden börjar rinna iväg och jag får ingenting gjort. Dessutom började jag känna ångest över Kinaresan, vilket det är det sista jag vill göra. Att resan enbart skulle vara ett tillfälle för mig att fotografera bilder till utställningen genom.
Nej fy tusan… jag ville helt enkelt bara strunta i allting!
Idag känns det annorlunda. Och som du märker så velar jag fram och tillbaka hela tiden vad det gäller utställningen. Jag har helt enkelt satt mig och börjat plocka ut en del bilder jag kan tänka mig att ha med på utställningen, skickat iväg dom till labbet och hoppas på det bästa. Nu får det bära eller brista. Jag blir ju tvungen hur som helst att skicka in bilderna till labbet om jag skall ha någon utställning alls. Kanske blir bilderna som jag vill eller också inte. Men då har jag i alla fall gjort ett försök innan jag eventuellt skjuter upp utställningen tills någon gång i framtiden. Labbets profil gör dessutom bilderna en aningen mörkare vilket kanske kompenserar för den avsaknad av kontrast som jag tycker mig se.
Jag är en envis person och brukar inte ge upp så lätt. Jag skriker och gråter eventuellt en skvätt och gormar en del här hemma när saker å ting går emot mig, vilket det gör rätt ofta känns det som. Men i slutänden reser jag mig upp, borstar av dammet från axlarna och ror det hela i land i alla fall. Det har jag tänkt göra den här gången också. Skam den som ger sig!

2009-06-09 - Att fotografera med blicken

På vägen till jobbet idag så gick jag och tänkte lite på det här med teknik och alla framsteg människan lyckas numera. Om jag inte minns fel så har jag läst i Illustrerad Vetenskap att någon lät inplantera ett datachip eller liknande i hjärnan så att han med hjälp av tankens kraft kunde styra sin blick och sedan via denna makapär föra över vad han såg till en TV-skärm. Dagen då uppfinnarna kommer på samma sak, fast där man kan fotografera med blicken och ett enda ögonkast då anmäler jag mig frivilligt till vetenskapen. Det är så många gånger jag går omkring och ser så fina motiv, men naturligtvis har man aldrig med sig kameran då det behövs. Tänk vad praktiskt det skulle vara att bara kunna kika och sedan ”trycka av”, lagra bilderna i ett datachips någonstans i hjärnan för att sedan ladda ur det hemma i datorn då det är fullt. Eller varför inte dela chip med varann? – Vill du se mina foton?
- Ja visst! Här har du mitt chip så kan du kika på mina bilder under tiden jag tittar på dina.
Borde inte dröja allt för länge förrän det är möjligt.

2009-06-08 - Klubben för inbördes beundran...

Jag sitter och rotar i mina mappar i datorn med oändliga mängder filer och foton i. Försöker skilja det som är av någon slags kvalité från de ”mer vanliga” fotona som kanske inte intresserar så många. Hur kommer det sig att det skall vara så svårt att hitta bra bilder att välja ut till utställningen?
Man blir ju så himla självkritisk efter en stund dessutom. Ju mer man kikar på sina egna bilder ju fler brister tycker jag man finner i dom. Fast det stämmer ju naturligtvis inte. Min ”publik” jag i normala fall brukar ha på mina bilder kikar ju inte efter hur kontrasten ser ut i bilden eller om fokus ligger på något speciellt ställe osv. Dom ser ju för det mesta bara helheten och det är ju egentligen det som räknas.

Mina bilder är inte till för fisförnäma förståsigpåare eller konstkritiker som läst spaltvis med regler om komposition och bildspråk. Nog för att jag själv läst en hel del men en fisförnäm förståsigpåare hoppas jag att jag aldrig blir. Nä det är nog den vanlige Svensson som är min publik och som kommer vara min publik när det väl kommer till kritan. "Fotoskadade” personer envisas med att stycka upp bilderna i fragment och nästan sönderanalysera allt. Ibland skulle det vara skönt att bara kunna titta på en bild man själv gjort och konstatera att man gillar den… rätt och slätt utan krusiduller - bara så där. Men det tar liksom emot.

Prestationsångesten kommer krypande titt som tätt. Jag saknar någon att diskutera mina bilder med. Det hade man mycket nytta av genom fotoutbildningen. Där fanns alltid någon att bolla idéer och tankar med gällande sina bilder. Jag gick med i ett community för fotografer men insåg rätt snabbt att man inte fick någon direkt konstruktiv kritik på sina alster och att de flesta enbart skrev sina kommentarer till användare de redan kände till. Det blev mer eller mindre som något slags klubb för inbördes beundran.

Jag börjar lite smått tvivla på om jag kommer få ihop tillräckligt många bra bilder att visa upp till utställningen. Naturligtvis vet jag att det bara är min egen kräsenhet och dumhet som sätter stopp för det. Naturligtvis kommer det bli en utställning - och säkert en rätt hyfsad sådan också när det väl är dags.

Jag har ganska många bilder som folk har sagt att de gillar. Jag får helt enkelt försöka ta fram dessa och hoppas på att det går vägen. Det är ingen utställning till Riddarholmen jag ska sätta ihop men jag vill ju ändå att det skall vara det absolut bästa jag presterat fram tills denna dag. Och känna mig nöjd med det jag visar upp. Att kunna stå för det jag gjort är viktigt för mig. Jag vill ju inte sätta upp några halvtaskiga kopior bara för att jag ska ha utställning. Det känns som en svår balans med allting…

2009-06-05 - Professionell, amatör eller frilans...

Satt och funderade lite på det här med att folk titulerar sig som amatörfotograf eller professionell. Vad är skillnaden liksom? Du kan ju göra professionella bilder som amatörfotograf och amatörmässiga bilder som professionell. Jag antar att det enda som skiljer amatörfotograf från professionell är faktumet att man lever på sitt yrke och får betalt – eller hur passionerad man är för sitt fotograferande. Om man slår upp ordet ”Professionell” på wikipedia får man upp tolkningen

professionell

  1. 1. som utförs yrkesmässigt och med skicklighet

    Många sk professionella fotografer och då speciellt studioägare, fotograferar ofta genom ”löpandeband-metoden”. In med en människa i studion, ta sina bilder mot en vit bakgrund med samma inställningar, klar och sedan in med nästan. Jag har sett många som tappat gnistan och kärleken till foto och bara ser det som en inkomstkälla. Rena fabriken. Är man professionell enbart för att man tjänar på sitt fotograferande? Många som har egen studio eller utför olika fototjänster är inte ens speciellt skickliga, men dom klarar sig på sin inkomst pga sin trogna kundkrets. Om yrkesmässigt, skicklighet och att man tjänar pengar genom sitt utövande är tre kvalifikationer för att få kalla sig professionell då borde även jag kunna kalla mig för professionell. Jag har en yrkesutbildning inom foto, jag är rätt skicklig inom det fotografiska (och då jämför jag med andra fotografer som till och med är erkända och gör sämre bilder än mig tekniskt och estetiskt sett) och jag säljer mina alster med jämna mellanrum.

Om jag säljer en förstoring då och då, är jag professionell emellanåt då eller vart går gränsen liksom? Hur aktiv bör man vara? Kan man vara semiprofessionell? Och vad innebär det i sådana fall?

Om alternativen till titulering är amatör, professionell eller frilansfotograf. Då borde ju frilans vara något mellanting kan man tycka. Men man kan väl vara professionell som frilansfotograf också? Man kanske hellre borde titulera sig efter hur passionerad man är för sitt fotograferande? Personligen föredrar jag nog att kalla mig för frilansfotograf hellre än professionell. Man slipper pressen och förväntningarna från omvärlden och man gör lite mer ”som man vill” med det mesta känns det som. Fundera en stund…vad har du för åsikter om det hela? Skriv gärna dina tankar om det hela i gästboken.

2009-06-01 - √Ėverexponeringar?

Igår var egentligen den första gången jag verkligen fotade med nya kameran på riktigt. Började dagen med att gå ner i källaren och ta några foton. Miljön där nere är verkligen som gjord för att ta olika temabilder i. Någon som är sugen på att bli fotad?

Jag håller på att försöka lista ut varför kameran gör ”gömda mappar” med de nya bilderna i. När jag försöker ladda över bilderna från kameran så visas bilderna enbart i kameran men inte i datorn - mycket mysko! När jag tog ur minneskortet och satte det i den gamla D-70´n så syntes bilderna utan bekymmer både i datorn och kameran.

Har även märkt att kameran inte riktigt gör som jag vill. Använde standardobjektivet nu senast. Tycker att kameran överexponerar alla bilder något hiskeligt. Försökte med att underexponera bilderna för att få till ett bättre resultat men tycker inte att det händer speciellt mycket alls med bilderna för det. Känns nästan som om kameran skulle gå på automatik fast den är inställd på manuell… alla inställningar förutom fokus står på manuell så det borde inte vara problemet om man säger så. Provade även med att ändra ISO för att se om det skulle påverka något överhuvudtaget. Men bilderna blev likadan ändå. Jag exponerar bilderna precis som jag gjorde med min gamla D-70s men jag tycker ändå inte det borde vara så stor skillnad på hur kamerorna beter sig. Nu har Nikon bytt ut min CCD. Kan det ha något med det hela att göra? Har du några idéer eller tips på vad som kan påverka det hela. Hör gärna av dig.